Intervju med Eric Steijer: Allt fler försvinnanden är kopplade till psykisk ohälsa

Vi har bokat ett videomöte jag och Eric. Det är november och snön dalar ned utanför fönstret när vi kopplar upp oss. Han har förberett sina svar och vet precis vad han vill berätta om. Jag börjar med att fråga hur han kom att engagera sig i Missing People Sweden.

– Det var en insats 2014 i södra Stockholm. Jag hade just avslutat en lång tid som tränare i idrottens värld och funderade på var jag skulle lägga mitt engagemang. Jag tittade på olika föreningar, men valde Missing People då jag tyckte det var spännande med en helt ny rörelse med en samhällsviktig uppgift.

Eric hade läst om föreningens arbete i media och under hans första sök fick han förståelse för hur det fungerade. Han berättar om hur Missing People för tio år sedan var en ung organisation och under årens gång har engagerade människor varit med och bidragit till att sökinsatser blivit ännu bättre och vassare. När Eric såg utvecklingspotentialen med organisationen och hur många engagerade som var med och ville hjälpa, kände han att han med sin bakgrund i ledarskap och organisering kunde bidra och göra nytta. Vilket är vad han har gjort i snart tio års tid som insatsledare i Stockholm.

En av de insatser som fastnat hos Eric under åren var när han fick vara med när drönare användes för första gången av Missing People Stockholm. Det var när de sökte efter en ung person som försvunnit. Som operativ chef beslutade han om att de skulle filma över en viss terräng. Efter flygningen tittade piloten och Eric på resultatet på en större skärm. Eric beskriver hur de fann den unga personen avliden och att den då nya tekniken med drönare spelade en avgörande roll i det.

– Det var väldigt gripande och berörande. Jag var glad att vi kunde ge familjen ett avslut. De tunga avsluten är minst lika viktiga.

Det var första insatsen med den tekniken han minns att de kunde söka systematiskt och beskriver hur drönare kan söka efter ”rutnät” och täcka stora ytor effektivt. Eric är övertygad om hur viktigt materialet för insatsen var då det hade varit nära omöjligt att hitta personen så snabbt på en sådan plats i den positionen.

– Hade jag själv gått där och sökt utan att veta att personen fanns där, då hade jag inte sett hen alls.

Eric berättar om vad som krävs för sökinsatser i skog, mark och vatten, men berättar också om hur det är att vara engagerad i Missing People i en storstad. Hur en sökinsats i urban miljö kan se ut och vilka utmaningar det medför.

– Den ofta förekommande bilden av Missing People är att vi söker med skallgång i skog och mark, men i Stockholm är det mer sällan som så är fallet. Vi behöver ibland använda oss av andra sökmetoder än exempelvis i ett landskap med mer vildmark där man behöver gå ut i skogen och leta på ett annat sätt. Här kan till exempel en försvunnen person befinna sig i kollektivtrafiken.

Eric beskriver hur folk i Stockholm kan med kollektivtrafiken ta sig blixtsnabbt till andra sidan stan, försvinna i mängden och att det är större möjliga områden att söka av och göra avvägningar i.

När någon försvinner sker en informationshämtning om den försvunne med hjälp av intervjuer med anhöriga och samverkan med polis. Det kan vara svårt särskilja personer utifrån kläder i storstaden då många klär sig liknande och svårt att anordna stora sökinsatser i en urban miljö för att finkamma områden. Därför berättar Eric om hur han är van vid att de ofta söker i mindre enheter om några personer per patrull och samarbetar nära med polisen för att försöka hitta personen genom digitala spår som telefon, bankkort eller resmönster.

– Vi är beroende av samverkan med polis för att få en riktning i våra insatser. Våra efterlysningar på Facebook bidrar också ofta till att vi får in värdefulla tips.

Eric säger att det är två saker han verkligen vill lyfta i vårt samtal och det första är hur annorlunda det kan vara att söka i storstad och det andra är psykisk ohälsa och vilken roll det spelar i många försvinnanden.

– Den allmänna bilden kan vara att man tror att försvinnanden ofta beror på att någon går vilse. Jag tror inte att jag någonsin sökt efter någon som gått vilse i den meningen. Är du dement och förvirrat dig är det en annan sak. Tyvärr är verkligheten att allt fler försvinnanden är kopplade till psykisk ohälsa och det dessutom går längre ner i åldrarna. Det är en erfarenhet jag helst skulle vilja vara utan och som är ett samhällsproblem som vi måste ta på stort allvar. Vi måste alla hjälpas åt i detta. Varje självmord är ett för mycket.

Eric avslutar med att uppmuntra alla som vill vara med och bidra till Missing Peoples arbete att komma till våra sökinsatser, dela våra efterlysningar och gärna bidra med gåvor för att vi ytterligare kan öka vår förmåga att hitta försvunna personer.

En intervju av Emilie Onnela

Foto: Emilie Onnela