Intervju med Martin Persson

Martin Persson bor i Umeå och är idag Verksamhetsledare för både Västerbotten och Norrbotten. Han har varit engagerade i Missing People i 5 års tid nu och har blivit en röst för sin regionala avdelning med de vänner han samlat bland företag och organisationer när han samtalat om Missing People. Martin vet hur viktigt det är att hjälpas åt och samla in medel för att sedan kunna ha det som krävs i sökinsatser.

– I mitt privata arbete är jag säljare och reser mycket. Det är därigenom jag träffar många av våra sponsorer.

Martin minns hur en kund velat ge honom något när han kom att tala om Missing People i ett möte.

– Jag hade aldrig träffat honom förut. Jag tänkte att jag skulle få en mugg, men så kom han fram med en sökarlampa som gör att jag kan se en person på 2000 meter. En sådan har helikopterdivisionen i Linköping testat och varit något av det bästa. Han sa bara "Ta den här, varsågod."

Martin berättar om hur de som oftast söker i vatten och att näst på önskelistan är en undervattenskamera som gör att de kan se ner 30 meter. Tillsammans med en stark strålkastare skulle de kunna filma i mörka delar. Han talar om hur svårt det kan vara att söka i vatten och hur viktigt deras samarbete med polisen är i dessa fall.

– Vi har ett mycket bra samarbete med Region Nords Polisdykare. Vi har lärt känna varandra så väl, det är ett bra samspel, vi har blivit ett team tillsammans. Polisen ringer ofta direkt till mig, jag ligger med mobilen på kudden om natten och har en väska packad och redo på jobbet.

Martin Persson gick med i Missing People först som medlem och började sätta sig in i organisationens arbete. När jag frågar hur det kom sig att han började intressera sig för Missing People öppnar Martin upp om sin son som försvann som liten.

– Jag har en grabb med down syndrom. Vi har ett sommarställe ute vid havet och där finns också en å i närheten. En dag när han var 5 år försvann han och vi letade överallt, hela byn var engagerad. Jag var förtvivlad och trodde att det var kört, att det värsta hade hänt. Jag körde runt med bilen och letade och när jag körde längst ån såg jag hans röda keps flyta däri och sen såg jag honom ligga i vattnet. Han klarade sig och är idag 26 år, men det var då jag började tänka på paniken som drabbar de anhöriga när någon försvinner.

När det sedan var en sökinsats i Martins område flera år senare, gick han med och under sin tid med Missing People har han gjort alla sina insatser för de anhöriga. I sina roller som patrulledare, insatsledare eller stöd för anhöriga har han kunnat berätta för de han mött i sökinsatser att han faktiskt vet precis hur det känns när en inte vet om den som saknas är vid liv. Hur det är att känna rädslan och paniken.

– Jag har en stor förståelse. Det är därför jag ofta har anhörigkontakt; därför att jag vet vad de går igenom. Jag vet hur en anhörig känner när ens barn är borta. Jag berättar historien för dem, om hur min son var nära att drunkna. Det stödet är det jag brinner för.

Martin förklarar att anhöriga kan ringa mitt i natten och att han i arbetet med Missing People iklär sig en roll för att kunna finnas där för dem när de är förtvivlade. En av de insatser som berört honom mest är en där Hampus hittades nyligen i en tjärn. Det har omskrivits i tidningar om hur sökandet fortsatte, tack vare Missing People och Polisdykarna och familjen har sagt att han aldrig skulle hittats om det inte vore för Missing People.

– Familjen var alltid med vid vår sida när vi sökte efter deras son och de var otroligt tacksamma att han återfanns. Den kärleken de visade är vad som berört mig i efterhand.

Jag tackar Martin för hans berättelse och de minnen han delat med sig av. Vi avslutar vårt samtal och nu när det blir kväll och natt tänker jag på hur vissa sover med mobilen på kudden för att finnas där för de som behöver.

En intervju av Emilie Onnela